martes, 16 de febrero de 2010

Sardina sutan














"Nunca hubo una muerte tan anunciada"
Gabriel G. M.



Abisatuta geunden Gabriel García Márquezen eskutik bere nobelarik ezagunenetarikoan, "Crónica de una muerte anunciada". Kasu honetan berdina gertatu da. Gertatuko zela bagenekien, kontziente ginen, ez genuen barneratu nahi, bihotza triskatzen zigun, baina azkenean, EZIN IZAN DA SAIHESTU. Bakarrik, atsegabeturik, ikarak gainezka egiten zion gertatuko zitzaiona ikusita, SUAK BEREGANATU EGIN ZUEN GUZTIZ SUNTSITU ARTE.


Ya nos lo contaba Gabriel García Márquez en una de sus novelas mas conocidas. En este caso pasó lo mismo. Sabíamos que podía ocurrir, éramos conscientes de ello, no lo queríamos asimilar, nuestro corazón se estremecía sólo de pensarlo, pero al final, NO SE PUDO EVITAR. Ella, sola y compungida, aterrada por el dolor de lo que iba a acontecer en su vida, ARDIÓ HASTA CONSUMIRSE POR COMPLETO.


R.I.P. Sardina Frexkue...

:``(


3 comentarios:

  1. jajajaj ona Ibai.

    Ea hurrengo urterako ze asmatze dezuen

    ResponderEliminar
  2. zelako momentua... ai ama, inoiz ez du horrenbesteko pena eta lastima sentitu... gizajoa, gure sardiñatxoa :´(

    ResponderEliminar